Bamse och
Kaxi Vallentuna specialen 2003
Täby utställningen hade i år bytt plats till Vallentuna flygfält. Och det var nog många mer än jag som inte var lika förtjust i platsen. Och mycket tack vare att det inte ens fanns vatten på plats utan att vi fick ta med oss vatten som skulle räcka till hela dagen vilket blir ganska många liter om man som de flesta av oss hade med sig flera hundar.
Till saken hör att man sen skulle parkera LÅÅNGT från utställningsplatsen och alltså bära allt vatten med sig. Detta skulle lätt ha kunnat åtgärdats via att man ställde dit en vattentank men nu var det som det var.Och det är ju kanske inte lätt att tänka på allt till en ny utställningsplats.
För att inte gå händelsen i förväg så tar vi det från början......
Meningen var från början att jag och Heidi skulle samåkt men hon fick förhinder i sista stund så jag kastade mej i bilen och for i väg själv. (Fast heidi lyckades komma dagen efter endå och det var kul) Jag skulle sova hos Jenny och Micke i Mörtlösa natten innan och sen åka vidare eftersom det kändes för mycket att köra hela vägen upp innan utställningen nu när jag inte mår så bra.
Efter att ha pratat men Jenny och hört att det var fint fotoväder så skyndadejag mej upp så gott det gick.
Men med min vanliga otur så var det fina vädret som bortblåst då jag väl var framme och några vidare kort blev det inte tagna av mej i alla fall. Fast Jenny fick en del bra. Måste erkänna att jag blev väldigt avundsjuk på hennes kamera så nu skall jag nog spara i hop till en likadan för jösses vilka fina bilder hon fått till under dagen i det vackra vädret som jag tyvärr missade.
Halvsyskon Bamse och
Kaxi
Som vanligt bjöd de på härlig mat och sin vanliga gästfrihet. Synd att de aldrig får tummen ur att komma hit någon gång så man kan betala tillbaks alla middagar och uppassning som de ställer up med. Det är som att sova på hotell.
Efter en härlig kväll med god mat och en massa godis.(Usch jag som skulle ta mej i kragen) Och halva filmen Skriet från vildmarken med en Leonberger i (Jag vill inte se slutet för det är så hemskt, så det är bättre att sluta titta då hunden har det bra=) ) så gick vi och la oss.
Morgonen kom och det bar iväg till utställningen.
Vägbeskrivningen var som grekiskan för mej, och även månnga andra fick jag höra sen. men efter ett par felkörningar så kom jag tillslut fram. Jag hade hela bilen full med karonger så jag bad om att få köra in och lasta av dem men Nej det fick man minsann inte. Trots att jag sa att det var till Jennys butik som sakerna var. Nej man fick endå inte köra in. Tillslut var Gina så gullig och lastade in alla sakerna i hennes bil för hon fick tillåtelse att köra in och lasta av.
Jösses ibland fattar jag inte hur det är planerat. Skall man bära in 30 litersdunkar med vatten för hand den långa vägen som det var. Då borde det stått i PMét att man skulle haft vagn med sig. Nej det var verkligen en besvikelse. Men jag hoppas att det var en engångs företeelse så att det till nästa år blir ändring för vi var ganska många som blev på dåligt humör redan innan utställningen började.
Väl på plats så träffade vi Bosse och Kerstin, Anna och Freja och Sten och Maja. Detta var Maja och Stens första utställning och det var vekligen kul att se dem ända här uppe. Och jösses vad hon hade växt sen vi träffade dem senast. Även Bosse och Freja hade vuxit mycket på bara en vecka.
Bedömningen startade och Gurkan var den som skulle in först.
Vädret som denna dag var helt konstigt var ena stunden olidligt varmt och nästa stund rena stormblåsten med regn i luften. men givetvis då Gurkan skulle in så var det jättevarmt. han med sin stora päls och rultiga kropp tyckte inte alls att vi skulle springa så han släpade sig efter mej och placerade sig tillslut på en 4:e plats med HP. Han var inte alls i form för utställning utan gick sen dirrekt upp till tältet och la sig i vattenskålen och surade. Jag tror att han fått lite för mycket av utställningar nu efter Mörtlösa resan, han är ju inte van vid så mycket ännu. Men jag är stolt över han för han är endå så otroligt duktig för sin ålder.
Gurkan 
Foto:
JennyB
Nästa valp in var Bosse. han vann sin klass med HP och det blev vi givetvis stolta över. Grattis Kerstin och Bosse. Bosse själv firade vinsten genom att kissa på kopplet=)
Sen var det Majas debut. Domaren började med att titta på tänderna och varje valp för sig. Sen stod han och tittade länge på dem alla för att tillslut kontrollera rörelserna på dem. Just när han var på väg att placera dem så kom ringsekreteraren fram och sa till honom att han var tvungen att börja från början igen för han hade inte skrivit några kritiker på dem!!!!!!Men varför i hela friden kunde inte ringsekreteraren sagt till om det innan.så valparna sluppit stå så länge i ringen. Men Majavar i alla fall jätteduktig och placerade sig som 4:a med HP.
Foto:Jenny
B
Klassen efter var 6-9mån tikar och där var det bara Chilli och Freja med som båda fick HP. Domaren envisades med att kontrollera alla tänder på dem och inte på det normla viset utan genom att vi handlers skulle lyfta på läpparna på dem och visa varje sida av käkarna för honom. Jösses de är ju inte 7 mån än så det finns ju ingen anledning att räkna tänderna innan dess, Så stackars Freja tyckte inte alls om domarens sätt att vilja visa tänderna på.Men Anna kämpade tappert på så tillslut var domaren nöjd.Men tyska domare är ju kända för att vara väldigt noga med just tandvisningen så det är väl kanske vi som är ovana vid det.Under bedömningen kunde jag inte låta bli att förundras över domarens rök vanor. Det låg nog närmare 15 ciggarettfimpar på marken och jag tror inte jag sett honom utan en ciggarett i handen någon gång under bedömningens gång till saken hör att vi nu endast var på valparna hur många ciggaretter hade den här mannen kapacitet till att röka under en dag.Hi hi hi!!!
Chilli vann klassen och vann sen även över Ginas fina tik valp från 4-6 månaders klassen.
Chilli 
Foto:
Jenny B
I Bir och Bim så blev tillslut Chilli BIR och BIM blev Ginas fina hane Gep´s Big Bears Yellow Submarine.Grattis Gina!
Efter avslutad bedömning så var det dax för avels och uppfödarklass.
Jag ropade in de valpar jag skulle ha med och så ställde vi oss i hörnet av ringen i inväntan på att avelsklassen skulle ta slut och uppfödarklassen ta vid.
Döm av min förvåning då valparna i klassen innan gick ut och vi kom in och de då ser helt frågande ut och ställer frågan vad vi var för grupp??
De hade då redan gett ut pris för bästa uppfödarklass valp utan att ens ropa in oss. Eftersom det var samma grupp som var inne för avelsklassen. Jag blev måttligt glad för vi stod ju i ringens hörn och väntade men ringsekreteraren menade på att hon minsann hade ropat på oss. Sen att hon endast ropat åt ett håll och i andra ändan av ringen det spelade inte så stor roll tyckte hon. Jag hörde sen domaren säga att han inte kunde med att ta in den andra gruppen igen. Så vi blev automatiskt tvåa som de så fint sa. Jösses sen när började vi placera grupperna!! Men jag var arg och ville faktiskt få chansen att visa min grupp i hop med den andra för när det bara gällde en enda grupp så förstår jag inte varför det inte skulle kunna gå och vi hade ju faktiskt stått vid ringen och så svårt var det ju inte att se att det var en grupp till som skulle in. Men de gav sig inte och detta resulterade i en hel del sura miner för det var många med mej som tyckte att det var ett konstigt sätt att hantera det på. Men man slutar aldrig att förvånas. Men det är trist att sådant skall hända på en special. Det är inget resultat som varken är officiellt eller egentligen har någon betydelse men eftersom det är kul för valpköparna då de får visa sina hundar så är det ju trist att det blir så här.Sen är jag ju lättirriterad endå nu med sjukdommen. men ja vad säger man SUCK!!
Men jag är väldigt glad och stolt över mina valpar som alla fick placering och HP: Super tack alla ni som kom och ställde upp.Ni anar inte vad ni glädjer mej.
Sen drog den vanliga bedömningen i gång och jag passade på att vila lite och börja bära ner lite saker till bilen och hämta mer vatten till hundarna för det gick åt mycket i det konstiga väder som var.
Slutligen efter många timmars bedömning och en lång paus så var det tillslut Kaxis tur. Det var en av de vackraste klasserna jag sett under året tror jag och man visste redan då jag klev ini ringen att här kommer man att bli oplacerad, men det var kul att ställa henne endå för jag tycker att hon blivit så duktig de sista gångerna och det är ju mest för träning som vi ställer ut nu för hon skall ju få växa till sig lite mer.
Vinnande tiken Kween Kassandra blev sen även BIR vinnare och det var en rättvis bedömning eftersom tiken är en av de vackraste tikarna som ställs nu tycker jag. Sen var det alla Goffebarnen som Gina fött upp, de håller även dom en klass för sig med sina fina välkonstruerade kroppar och rörelser. Och så var det Christina från Norge och hennes fina tik.
Jag har aldrig varit med om att man fått springa så mycket
för en oplacering som denna gång jag tror jag sprang en 6-7 varv, enbart för
att sen bli oplacerad=); Ja ja lite variation var det ju alltid. Annars brukar
det ju vara vinnande hunden som får löpa runt.
Kaxi Foto: Jenny B
När Unghunds tikarna var klara så kände jag att jag fått nog av denna dag. Inte för den sakens skull utan för att jag nu hade en sådan huvudvärk att jag kände att jag inte orkade vara utomhus mer.Jag hade gärna stannat och tittat på resten av bedömningarna men samtidigt som huvudet dunkade så visste jag att jag hade 5 timmars bilresa hem också och nu längtade jag hem efter barnen.
Så jag packade mej hemåt. Med min vanliga otur så lyckades jag ta av fel i en rondell mitt i Sockholm så vi hamnade på tok fel och fick snurra runt en halvtimme extra mitt i stan innan jag äntligen hittade vägen hem igen. Fast vi fick ju se Kungliga Tennishallen och Hamnen på köpet=)
Exakt 5 timmar senare var jag framme hon Kaxis matte och husse. De var inte
hemma så jag släppte bara in henne i hundgården och rastade valparna lite
snabbt innan jag for vidare hem. De var på kalas och på hemgång men jag var
så trött att jag ville bara hem.Kaxi gick även hon rätt in och la sig och
sov=)
Alla tre hundarna hade sovit som hästar bak i bilen och jag körde hela vägen i ett sträck utan att de ens reste på sig en enda gång så dom var nog lika trötta som jag var efter dagens utställning.
Väl hemma så var det skönt att packa upp sakerna och sen hoppa direkt i säng och sova. Även om man gärna vill känna sig pigg och glad så gör sig sjukdomen sig till känna mer än man tror. Framför allt blir jag så mycket mer lätt irriterad och trött nu för tiden. men jag hoppas att det skall rätta till sig då jag ätit medicinen ett tag till.
Ja det var lite om denna helgens utställning. Inte så lätt att skriva om den eftersom det automatiskt blir att man jämför med förra helgens kanonutställning. Hoppas att ni inte tycker att det blev allt för kritiskt.
Nu väntar vi på Askersundsutställningen nästa helg sen blir det ett litet uppehåll på ett par veckor och det skall bli riktigt skönt att vila upp sig igen.