George reser till Nya Zealand.``Georges trip to New Zealand.´´(Becourse of my bad english the text is just in Swedish.)

Efter 16 veckor hos oss så var det då dags för den stora dagen. V har under dessa veckor utfört en väldans massa test och prover för att över huvud taget få transportera in en valp till Nya Zealand. Detta är ett av de svåraste landen att föra in djur i så det finns mycket som kan gå snett. Vi sände ner en valp år 2002 Teamaides Diplomat Downunder eller Johans som han kallas till vardags, men då var det inte fullt så många test som det var i år.

Det pratas även om att gränsen till Nya Zealand skall stängas för inport av svenska djur nu efter att vi i Sverige får öppnare gränser från 1 juli så det gällde att allt skulle klaffa. Vi började ca 3 veckor innan avresan med att ta två olika avföringsprover med minst 14 dagar emellan.Dessa får ej vara gjorda tidigare än 21 dagar innan avresan.

Han var då avmaskad 5 gånger innan detta. Sen fick vi ta prov på Rabies och leptospiros. De behöver alltså inte vaccineras mot det utan det räcker med ett uppvisat intyg på att valpen inte bär på dessa virus. Valpen skall även avmaskas med Banminth och Droncit men med olika dagar emellan samt ha behandlats med Frontline. Alla behandlingar måste övervakas av en veterinär med rund stämpel som jag kallar dem, alltså en officiell veterinär så som tex distriktsveterinären.

10 dagar innan avresan skall ett prov tas på en parasit somheter babosia Geboni och detta prov kan endast analyseras i engelska Bristol. Vi visste om att detta var det absolut svåraste provet och kollade upp att allt innan vad som gällde och inte mindre än tre gånger ringde vi till SVA för att få bekräftat hur det skulle tappas osv.

Det skall nämligen tas blod både från åder samt öra och skickas både som rör och utstryk.

Eftersom det var helgdag så hade vi endast möjlighet att ta det 9 dagar innan men det skulle hinnas med en då sa de. Men två dagar efter att vi tagit proverna så ringde SVA och sa att blodet var tappat i fel rör!!!!!!!!!!!! Gissa om jag blev arg och förbannad. De undrade om jag inte kunde tänka mej att boka om flyget!! Det skulle då även innebära att alla prov som var tagna skulle måsta göras om och jag anser inte att en valp skall behöva utsättas för alla de preparaten vid så låg ålder. Och att boka om flyget och ta om alla tester skulle gå på ca 20 000:- och det var helt uteslutet.

Jag var så uppriven att jag inte gav mej utan det slutade med att jag fick tala med General direktören på SVA och de ordnade tillslut så att de stod för transportkostnaderna för att skicka det i ett så kallat ``door to door´´ försändelse. Det var ju trots allt dom som gett oss fel svar och utsatt oss för allt detta. Så det blev till att fara upp till Lilla Edet igen och ta om proverna. Och George är en så tapper valp som stod ut med alla dessa test och prover. Så fort prov nummer två var taget så fick jag kasta mej i bilen ner till Landvetter där jag lämnade över det till Jet Pack som senare flög det över till Bristol. Den transporten gick på ca 7000:- så jag är väldigt tacksam att jag slapp de kostnaderna.

Måndagen innan avresan så var vi hos veterinären igen och samanställde alla papper. Det är otroligt viktigt att allt stämmer för minsta lilla fel gör att valpen fastnar i tex London eller Australien så det tog ganska lång tid. Dessutom hade inte provsvaret från sista täckprovet kommit så vi fick invänta ettfax från SVA i nästan 1.5 timmar men tillslut var allt klart.

Tisdag morgon faxade jag in dem till gränsvetrinären för förhandsgranskning. Då visade det sig att vi trots vår nogrannhet missat en underskrift!!! Det blev till att kasta sig i bilen återigen och fara de nästan 8 milen från mitt arbete till Lilla Edet.

På kvällen passade jag på att bada av george igen inför resan och packa ner de saker som skulle med.

Onsdagen kom och det var dags att ge sig av. Vi tog adjö av de andra vovvarna och gav oss iväg. Det var på något vis som om han kände på sig att det var dags för han bara lade sig bak i bilen och var nöjd och belåten. Inga gnyande eller skall alls.

Vi åkte över Linköping och plockade med vår allra bästa vän Jenny Bergdahl. Det var verkligen skönt att ha någon med sig för efter att bara några dagar tidigare precis kommit hem från Linköping så var det ganska långtråkigt att åka bil.

Vi var ute i god tid så vi fick roa oss med att ta lite bilder på George att ha då man saknar honom som mest.Så alla bilder nedan är tagna av Jenny och jag är henne evigt tacksam för nu då han har åkt så är det jättekul att ha.

Klockan tre kom gränsveterinären och vi fick stämplat de sista papprena. Strax efter kom även speditören Hasse från Wilson.

Denna gång var det även två kontrollanter med och jag förstod aldrig riktigt om det var Nya Zealand som hade det som krav eller om det var en rutinkontroll bara på Arlanda. Hursomhelst så kändes det lite extra tryggt.

Boxen skruvades ihop och ganska snart var det daxs att låta george stiga in i den. Först provade jag själv och det kortet som jenny lyckades ta då är förhoppningsvis gömt och bortglömt vid det här laget för gissa om det var en syn för ögat att se mej försöka knö in min ladugårdsvägg till rumpa i den buren=)

Hursomhelst så när det väl var dags att lasta in honom så kände jag att jag inte klarade att vara glad längre så jag bara gav honom en sista snabb kram och gick därifrån så att Jenny fick ta adjö av honom.

Jag har nämligen lovat mig själv att aldrig visa honom att jag blev ledsen för det skulle bara göra honom upprörd.

Det kändes så otroligt tomt att se honom åka i väg och är ännu mera tomt här hemma, men jag vet att han kommer att få det kanonfint i sitt nya hem så hade det inte varit för den saken skull så skulle jag aldrig sänt iväg honom.

Han flög nu till London där han stannar ett dygn i karantänen, sen bär det vidare av till Australien och sista station Nya Zealand dit han kommer mitt i vintern nu från oss här i sommaren.

Många lyckokramar till George och hans nya land. Och tusen tack till dej jenny. Du är verkligen en klippa!

Nedan finner ni bilderna som vi fick.