``Finland Fredagen den 13:e´´ Text och bild:  Sanna johansson

Ja det hela började någon gång i slutet på April då jag såg på utställnings sidan att Ove Germundsson skulle döma nordisk vinnarutställning i år.

Eftersom jag redan planerat att ställa Clownie i Finland någon gång under året så var det för mej en självklarhet att anmäla dit, dessutom är Ove en av mina favorit domare som alltid bjuder på sig själv och dömer på ett rätt och rättvist sätt med en röd tråd i sina placeringar.

Jag beslutade mej för att åka dit, och började genast leta färjor och dyl.

Det var lättare sagt än gjort, för till saken hör att jag redan sedan länge bestämt mej för att ställa på alla SLBK´s specialer i år och Svenstavik utställningen gick ju av stapeln den 14:e vilket gjorde det hela lite krångligare.

Efter mycket tragglande och letande var det bara till att inse att det var totalt omöjligt att ta sig från Helsingfors till Svenstavik under en och samma natt, så jag fick lov att välja.

Valet föll på Finland.

Jag hade försökt få tag i någon mer som kunde följa med mej men det visade sig att de flesta tyckte att det blev för dyrt.

Heidi Johansen ville åka med men Baron inte hann bli färdigvaccinerad i tid så det blev inte av.

Jag frågade nästan alla jag kom på men utan större framgång.

Den 22:e maj anmälde jag mej till Finland endå för jag tänkte inte missa chansen.

Den 27:e maj gick SLBK´S special i Varberg där Ove dömde och han tog då fram Clownie till BIR och ``Goffe´´ (Guldfaxes Euroman Emigrant) till BIM.

(Goffe )

Jag passade då på att fråga Thomas och Ann som äger honom om de verkligen inte skulle med, men nej de skulle de inte.

Dagen efter ringer Thomas mej med andan i halsen. ``Herre jösses´´ det är ju Ove som dömer även i Finland, jo nu vart det andra bullar, helt klart skulle de med.

Vi bestämde att Thomas skulle ringa och boka biljetter.

Men eftersom jag aldrig ställt i Finland innan så visste jag heller inte att man skulle vara ute i så god tid som flera månader innan utställningen med att boka biljetter, så det billigare allternativet med Sea Wind kunde vi ju glömma.

Vi fick i stället boka biljetter med Viking Line.(Märkte då till min förvåning att det visst var möjligt att hinna med Svenstavik, men då hade anmälningstiden redan gått ut och tur var väl det för nu efteråt inser jag att jag aldrig hade orkat med det.)

Dagarna gick och utställningen närmade sig.

Rätt var det är kommer det ett brev till mej med den 14:e juni med min anmälan, mitt betalningskvitto och ett brev där det stod att jag skulle vara så vänlig att sända in en kopia på stamtavlan, samt en kopia på att jag betalt!! Jösses de sände ju tillbaka kvittot.

Ja ja det var bara till att faxa över allt dagen efter.

Dagarna gick och jag såg fram emot en intressant resa med mycket nya hundar.

MEN i början på juli kom ytterligare ett brev från Finska kennelklubben, där ville de nu att jag skulle sända in mitt konto nummer så att jag kunde få tillbaka anmälningsavgiften eftersom jag anmält mej försent!!! Anmälan gick nämligen ut den 12:e juni.

Nu blev jag arg och ringde upp dem och frågade vad de egentligen sysslade med. Jag hade ju anmält mej den 22:e Maj redan.

De var väldigt vänliga och bad mej faxa in alla brev jag fått ifrån dem så skulle de ordna så jag fick vara med.

Tyvärr skulle jag inte få komma med i katalogen eftersom det var för sent och den redan var tryckt, men de skulle i alla fall låta mej vara med.

Det kanske låter enkelt men det är inte så vanligt att man ställer ut med sk B-nummer på en internationell utställning, men finska kennelklubben fixade det med alla papper och dyl som skulle sändas in till FCI. Så att jag inte kom med i katalogen spelade inte mej någon roll, huvudsaken var ju att jag skulle få vara med.

Nu var allt klart för avresa och utställningsdagen närmade sig med stormsteg.

Jag var ganska nervös för jag skulle vara utan våran son Hampus på 4 mån och han var van att bara bli ammad, så jag hade sparat bröstmjölk som skulle räcka de tre dagarna jag skulle vara borta, men frågan var hur jag själv skulle klara mej, det är ju inte alltid så lätt att pumpa ur och hitta platser där det är ostört osv.

Onsdag kväll den 11:e juli bar det så i väg efter en lång dag med hundbad och packning. Jag hade på dagen innan ringt FKK och kollat så att allt var OK.

21.15 for jag hemifrån och ut på vårt lilla äventyr.

Clownie låg bak i bilen och tyckte nog att det var lite spännande att fara i väg utan någon av de andra hundarna.

Efter ett par stopp efter vägen där vi hämtat lite papper som skulle med till Utställningen ,och ett första stopp för `´pumpning´´så var vi så äntligen hos Thomas och Ann i Borås runt 23.00 tiden.

Där stannade vi och lassade om lite i bilen och lät hundarna bekanta sig lite. Clownie verkade gilla Goffe bara han höll sig på sin sida=)

(Clownie och Goffe i väntan på färjan.)

Så ca 23.30 bar det i väg emot Stockholm och Kapellskär.

När vi åkt i ca 15 min kör bilen framför oss på en stackars katt som kom flygandes emot oss så jag fick väjja så att hundarna riktigt rullade runt där bak.

Usch det började inte bra.

Vi hade räknat med att ta det ganska lugnt upp och vara där i ganska god tid innan färjan gick så runt 6.00 hade vi som mål.

Men med en ganska tuff utställnings säsong bakom mej blev det inte så, av gammal vana trampar man ju tyvärr lite för hårt på gasen, så vi var uppe redan vid 4.15.

Ja vad gör man i Kapellskär i två timmar där det är totalt helt öde!!!

Jag tog Clownie på en liten promenad bland lastbilarna, men insåg ganska snart att det satt chaffisar i varenda en så det var ingen större ide att försöka hitta en plats att pumpa på.

Det blev till att traska in i skogen i stället.

Tur att det inte är någon som ser en när man sitter där med en mugg och liknar en gammal ko=)

När solen började gå upp tog vi tillfället i akt att fotografera hundarna lite, man får ju passa på då man har kameran med och det var fint väder.

Vid 6.00 tiden var det då dags att stämpla ut hundarna. (Detta var något jag inte hade en aning om att man skulle göra så det var tur att Thomas var med för annars hade jag nog aldrig fått ta in Clownie igen) .

Det hade även blivit fel vid bokningen av biljetterna så hundarna kom inte med på biljetterna.

Det var tur att det inte var jag som gick för att ordna det för när Thomas kom dit så visade det sig att det var HELT FEL. Vi skulle varit i Stockholm och åkt med båten därifrån, alltså inte från Kapellskär. Jag hade blivit helt vansinnig, vilket Thomas också blev, hur som helst så löste det sig till sist så vi skulle i alla fall komma med en båt dit som egentligen var fullbokad men den skulle inte gå förens 11.00 så det var bara till att vänta.

Ja ja hade vi nu tagit oss så här långt så var det ju bara till att acceptera.

Jag lade mej i bakskuffen med en glass (OBS! Tro det eller ej men det var en GB glass!!) och latade mej i solen. Hundarna hade lagt sig i skuggan utanför.

Där låg jag så gött att jag knappt märkte när Thomas ropade att vi skulle köra på färjan.

Efter en hel del timmars försening var vi så äntligen på väg till Finland.

(Äntligen på väg tycker Clownie)

Clownie och Goffe var jätteduktiga på båten, verkligen lugna och sansade trots att det i mina ögon sett var lite läskigt för dem.

(Jösses Kolla in vattnet där nere Goffe, visst ser det läskigt ut säger Clownie)

Eftersom vi åkte dagsturen över så fick vi även möjlighet att se den finska skärgården och det var verkligen vackert, dessutom var det underbart väder så det gjorde det ju ännu härligare. Även nu fanns det bra tillfällen till att ta kort. Här är ett av dem på Clownie, tyvärr fungerar inte min scanner så bra så ni får hålla till godo med den sämre kvaliteten på bilderna.

Jag kände att jag började bli väldigt trött efter att ha varit på resande fot sedan kvällen innan så jag tog mej en cider och satte mej och vilade på soldäck. Efter över ett år utan alkohol en av de godaste cider jag druckit. Dessutom var jag busig och tog mej en cigarett med =O.

Ja det är ju inte alla dagar man är ute på äventyr och har chansen då man inte ammar så jag tyckte att jag kunde unna mej det.

Tiden gick och jag tyckte att timmarna släpade sig fram. Jag vågade inte dricka något mer eftersom vi skulle köra 17 mil till innan vi var framme, så det blev ett par cigaretter till i stället. Fy på mej!!

När båten väl kom i land var det full fart emot hotellet.

Jag som tidigare aldrig kört i Finland blev mycket besviken då jag såg hastighets skyltarna 60!!! Och 80!! Första tanken var nog att jag helst ville åka hem och krypa ner i min säng och sova en vecka för jag var så otroligt trött, men efter ett tag så fick jag syn på motorvägen och 120 skyltarna. Då tyckte jag genast att Finland var ett bra land igen=)

Vit halv ett på natten var vi så framme vid hotell Piilotti. Efter en snabb rastning av hundarna fick vi varsitt hotellrum. Thomas som ville vara den stora planeraren och verkligen vara ute i god tid beställde väckning kl 6.00.

Själv nöjde jag mej med att ställa min telefon på ringning.

Efter ytterligare pumpning av mina stackars bröst som vid det här laget kändes ganska ömma av allt pumpande tog jag mej en dusch och kröp ner i säng.

Jag han se att klockan var nästan 2.00 innan jag somnade.

Clownie var lika trött hon för hon låg som en hösäck över mina ben hela natten.

När telefonen ringde 4 timmar senare trodde jag knappt att det var sant.

Jag var så trött så jag kunde knappt hålla ögonen öppna.

Jag gick upp och pumpade ytterligare och tänkte att helst av allt ville jag bara hem.

Halv sju tog jag med mej Clownie och knackade på hos Thonmas och Goffe, jag tänkte att de kanske ville med ut på en promenad innan frukosten.

Det var ingen som öppnade så jag antog att de redan var ute.

När jag kom tillbaka från promenaden knackade jag på igen, men det var ingen där.

Jag tog mej en dusch och gjorde mej i ordning.

Tyckte att det var lite konstigt att jag inte hört av dem något så jag gick och knackade på igen.

Ingen där!

Jag började bli riktigt hungrig så jag satte en lapp på hans dörr att jag gått upp och ätit frukost och att han skulle komma dit upp för jag skulle sitta där tills han kom.

När klockan närmade sig 8.10 och han fortfarande inte kommit då blev jag orolig. Vi skulle åka från hotellet senast 8.30 och jag hade inte ens sett honom.

Jag knackade på igen men fick inget svar. Jag bankande som bara den för att i alla fall få Goffe att reagera, men nej det var ingen där.

Vad gör man! Ensam i Finland och Thomas är borta. Jag funderade ett tag på att ringa till Ann hemma i Sverige för att få tag i hans mobil nummer som jag helt idiotiskt glömt att ta, men så dök städerskan upp.

Antagligen för att hon var rädd för att jag skulle slå sönder dörren som jag stått och bankat på ett bra tag.

Hon erbjöd sig att öppna dörren åt mej, men just i samma ögonblick som hon stack nyckeln i dörren så öppnades den.

Där stod en nyvaken Thomas med håret på ända.

-Vaknade du NU!! Skrek jag.

Jösses var det enda han sa.

Jag tog med mej Goffe ut ochg rastade honom, och på 10 minuter så hade vi packat in allt i bilen och var påväg.

Thomas som skulle vara i så god tid satt mer eller mindre i chock tillstånd halva vägen till utställningen, detta var ju inte alls vad han väntat sig. Själv tyckte jag att allt började likna en enda stor komedi.

När vi kom fram till utställningen så var det en STOR parkering med EN nda buske på.

Där ville såklart de finska parkeringsvakterna att jag skulle parkera, de viftade och viftade att jag skulle köra upp i den, men jag vägrade, inte ville jag stå i en buske. De tyckte nog att vui var konstiga svenska, men jag gav mej inte i alla fall.

Vi gick in utan hundarna först och satte upp tältet.

Ja det syntes nog att vi var vilsna svenskar där vi stod och försökte få ihop ett blågult tält.

Det var inte det lättaste vill jag säga men tillslut gick det.

När vi fått in alla saker var det dags att ta in hundarna.

Veterinärinsläppet gick mycket smidigt, likaså att hitta till vagnen med oklara ärenden.

Jag hade ju som sagt ingen nummerlapp ännu så det var minst sagt nervöst att se om allt gått vägen.

Men tanten i luckan var jättetrevlig och allt var i sin ordning.

Jag fick nummer 9010 vilken var helt annorlunda än de andra lejonens som låg på 3800 osv.

Vi köpte oss varsin svindyr katalog och slog oss ner i tältet.

Ingen av oss visste hur det gick till på en finsk utställning så efter att ha studerat katalogen ett tag insåg vi att champions och öppen klass var i samma klass. Detta tycker jag verkligen var bra för det blir enligt mej själv mycket mer rättvis bedömning då.

Thomas och jag var de enda Svenskarna på plats så det var för oss helt nya hundar att se.

Det var 56 st anmälda varav endas en jag sett tidigare.

Det var väldigt många Champions anmälda på både tik och hane sidan.

För en gångs skull hade jag penna och kamera på mej så jag tog en hel del kort och skrev egna kritiker i min katalog.

Detta var ett jättebra tillfälle att hitta nya hundar på tänkte jag.

Men efter att ha sett de flesta hanarna insåg jag snart att det inte alls var den kvaliteten på hanar som vi har i Sverige, jag som tidigare tyckt att vi inte har några intressanta hanar alls i Sverige.

Mina egna anteckningar innehöll inte mycket positivt tyvärr. De flesta hade VÄLDIGT dåliga fronter och såg inte alls bra ut. Men det fanns en del i mina ögon sett riktiga pärlor.

Och mycket riktigt var de också de som placerade sig bra.

Tyvärr så var inte vädrets makter med oss denna dag så regnet verkligen öste ner under bästa hanhundsklassen.

Jag fick en del roliga bilder på folk som sprang omkring med kartonger på huvudena och regnrockar på hundarna=) Ja man tager vad man haver.

Goffe blev inte helt oväntat bästa hane med CACIB och CERT.

( ovan De 5 placerade i Öppen klassen hanar) (Nedan flera av hanarna i Öppen klassen)

Ringsekreteraren var på gott humör och gav honom även ett chamopionat!! Hon kom dock på senare att det var fel så hon kom lite skamset och bad om att få tillbaka rosetten.

Thomas var så glad så jag tror knappt att han märkt att han fått den=)

När det var dags för tikarna så sken solen igen.

Tikarna höll en mycket högre standard emot hanarna tycker jag personligen.

De var bättre i fronterna och hade framför allt bättre rörelser.

Över lag vart dom mycket större än vi är vana vid i Sverige.

Så jag tror att om ett par år har Finland väldigt mycket bättre Leonberger, men det är min personliga åsikt.

De tikar som placerade sig i bästa tik klassen höll en jättefin standard och det var inte för intet som man var nervös för huruvida man skulle placera sig eller ej.

Bland annat var där tre underbart välgående veterantikar och det kan jag säga att hade jag fött upp någon av dem så hade jag verkligen varit stolt, för att få se en tio årig dam trava runt med en sådan lätthet och drive det var verkligen en fröjd för ögat.

Clownie vann kanske inte helt oväntat bästa tik klassen och det kändes lite dumt att stå som BIR och BIM som de enda svenskarna inför en svensk domare, men jag tyckte att Ove gjort helt rätt och jag beundrar honom för det, för det blir ju alltid tjaffs och prat i ett sådant här läge. Framför allt med tanke på att jag hade ett b-nummer med,.

Det var även tre bra uppfödargrupper med varav den vinnande gruppen från Leoniitan var helt enormt bra. Rejäla stommar, bra fronter och rörelser och framför allt en väldigt jämn grupp.

(Från vänster Boheemi-Meeri,Örvelö.Ystäve Hyvä samt Ylläri)

Eftersom gruppfinalerna skulle gå av stapeln först vid 16.00 på eftermiddagen var det inget som vi skulle hinna med att stanna på eftersom vi var tvungna att vara på terminalen senast 20.oo och det var ju 17 mil dit.

Men Ove frågade om vi en då inte skulle försöka stanna för finalen hade gått väldigt fort dagen innan, så det fanns ju faktiskt möjlighet att hinna.

Vi bestämde oss för att stanna tills 17.45 och hade det inte blivit grupp två då så skulle vi åka.

Vi hade god tid på oss innan finalen så vi packade ner tältet och alla saker . Och ringde lite samtal osv.

Vi fick även hämtat ut våra priser som i Finland var helt klart generösare än i Sverige. Alla utställare fick en massa hundgodis och ben, sedan fick man ett inteckningskort för varje vinst dv.s ett för CERT, ett för CACIB, och ett för BIR alltså fick man tre kort, till skillnad från Sverige där man bara får ett kort oavsett cert/cacaib/bir/bim.

Efter att ha ätit en bit så närmade sig klockan finalerna och vi drog oss närmare anläggningen som visade sig vara en ishall.

(Thomas vilar med vovvarna)

Efter att ha sprungit finalen i Stockholm på Hund-00 trodde jag att det var en av de mäktigaste finalerna , men OJ VAD FEL JAG HADE. Stockholm släng dej i väggen!

Ingången till ringen var en spalljeé klädd med bara solrosor. Jag som älskar solrosor!!!!

Sedan gick hela hallen i solros tema. Det var fullt av solrosbuketter och repet runt arenan var utav solrosor. Prisborden och domarborden var även dom klädda med solrosor. Allt var så otroligt vackert arrangerat, med Pedigree pal´s gula reklam snyggt matchat av de gula solrosorna och den gröna mattan.
Pricken över it var att de även hade en ljudanläggning med musik och fräcka stråkkastare.

Så summan av kardemumman blev att där stod jag nu nedanför en fullsatt läktare och kunde inte fatta att jag själv snart skulle få lov att springa in där till den fräcka musiken med min underbara lilla hund.

Förhands granskningen gick väldigt smidigt och alla domare fick väldigt gott om tid till att noga kolla varenda hund. Hela finalen gick väldigt snabbt och smidigt tack vare detta. Jag blev dock väldig irriterad på tjejen framför mej som hade en Dobermann. Det står klart och tydligt i utställnings reglerna att man inte får ta hjälp av utomstående i ringen, där stod nu hon och gapade och skrek på sin hund för att den skulle titta på den `´extra´´ handler utanför ringen, när inte hunden var tillräckligt uppmärksam sparkade hon den eller slog den i rumpan. Jag blev så arg att jag skällde på henne , fast på ren svenska så jag tror inte att hon fattade, men jag blev så himla arg, då vi andra ställde upp våra hundar och hon i sin tur dansade runt och slog på sin hund och tillslut nästan satt i knät på mej för att hon skulle få sin hund att titta på den andra tjejen.

Jag vet att det går till så här på dessa raser men det är nog på sin tid att fler blir diskade för det är ju varken rätt emot hunden eller oss andra utställare. Men det var ju inget att bry sig om nu.

Domare för våran grupp var Hans Van Der berg och när det var dags för våran tur böjde han sig ner och frågade lite diskret om det var en tik! Jovisst är de det sa jag. Då undrade han ännu mer försynt om det verkligen var en Leonberger.

Jösses tänkte jag, här hade man stannat och väntat på finalen och så såg inte domaren att det var en Leonberger ens.

Ja ja jag hade ju inga större förhoppningar utan tyckte att det var en enorm chans att få springa i den otroligt stämningsfulla hallen.

Musiken startade och hundarna i vår grupp började på att springa in.

Tyvärr var det en del som sprang alldeles för fort för de sprang i takt med musiken varpå deras hundar inte hann med och fall in i galopp i stället, men för våran del var det en alldeles lagom takt.

Det går inte att beskriva i ord hur det kändes för det var en så otrolig känsla. Att först ta cert och bli champion och sedan ta ytterligare ett CACIB och slutligen även bli BIR och få titeln NORDV-01 var helt över förväntan, och nu sprang man alltså i finalen som var så stämningsfull.

Att hon sedan blev utplockad av en av de tio som fick vara kvar gjorde att jag kände tårar i ögonen.

När Domaren sedan tackade de andra och bara hade fem kvar insåg jag att hon skulle bli placerad.

Jag förstod inte ett skvatt vad speakern sa. Jag viste att Leonberger hette Leonberginkoira på finska så jag lyssnade som bara den på att hon skulle säga det. Men inte förens det var dags för BIG-3 blev det våran tur och jag var helt överlycklig.

Vi hade tagit en grupp placering på våran Finlands debut!!

Thomas som stått utanför ringen och försökt få liv i kameran skuttade nu helt överlycklig in för att ta kort.

Precis när hon blev placerad fick han i gång den, ja kameran alltså.

Fast jag tror att han kom åt fel knapp för bilderna ser ut som om de vore tagna i dimma.=) Skämt å sido, det var inget lätt ljus att ta i där inne.

Men nu var det bråttom.

Jag tog mina saker och vi sprang ut ur ringen och till bilen.

Vi var ganska sena och klockan var redan över 18.00.

Det var full fart nu för att hinna med färjan.

Efter ett par extra svängar och ett extra stopp för att kolla om vi var på rätt väg kom vi så fram till båten och hann precis köra på innan den gick.

När vi väl kommit på båten och rastat hundarna i den för en Pappiljon lagom stora rastplats låda. Gick vi så till restaurangen och tog en fika.

Vi bestämde oss för att senare gå till baren för att ta en drink och fira.

Det blev ingen lång kväll för vi var båda otroligt trötta.

Clownie hade redan tagit plats i sängen och somnat.

Efter en drink och en sista cigarett gick jag och la mej, klockan var då redan vid tiotiden finsk tid.
Jag kände redan när jag la mej att jag började få lite huvudverk, men jag var för tröt för att gå upp och be om en huvudverkstablett. Mina egna låg kvar i bilen som vanligt.

Men efter en timme var jag tvungen att gå upp, då dunkade mitt huvud så jag höll på att bli tokig.

Det var nog en syn för ögat när jag i mörkret skulle klättra ner från sängen och kliva över hundar utan lincer i denna minimala hytt.

Till saken hör att det var fredagskväll och ett väldans liv på båten, så det kändes ganska dumt att gå omkring i kavaj och nummerlappshållare med håret på ända och se ut som om jag var hur full som helst trots att jag var spik nykter.

Jag hittade mej i alla fall upp på däck 7 och fick tag i en tablett.

När jag väl trasslat mej ner i hytten igen skulle jag försöka ta mej in på toaletten för att få tag i lite vatten, det var lättare sagt än gjort med tanke på alla kilo hund på golvet.

När jag senare väl lyckades somna var det inte mer än ett ögonblick tyckte jag så hörde jag hur de ropade i högtalarna att vi var framme.

Jösses nu var jag verkligen trött.

Men det var bara till att pallra sig ner till bilen för att köra av båten och in i Tullen.

Jag insåg ganska snart att det är väldigt lätt att smuggla hundar för vi var tvungna att leta efter tullen och det visade sig att det är inte alla gånger det ens finns personal där!!!!

Men vi hade tur, idag var det folk där och vi behövde bara vänta en kvart. Under tiden pratade vi med några andra svenskar som också varit i Tuusby och ställt hund men även dom hade blivit tvåa.

Lite lustigt för det var väldigt lite Svenska som var med och de fyra som jag pratat med hade alla blivit tvåa utan titlar, så jag var väldigt glad åt min placering. När vi väl stämplat in våra hundar så var det äntligen dags att börja resan hem i Sverige.

Vi skulle göra ett stopp i Norrköping där Goffe skulle göra ett dambesök.

Det var hemma hos Gitt-Ann Matsson på Lorebergs kennel och det tyckte jjaf var kul för där bor ju även Prinsens dotter .

När vi kom fram blev vi bjudna på kaffe och macka och jag lovar att det var nog det godaste kaffet och mackorna jag fått på länge, jag var så otroligt trött så det var så härligt att bara få sitta och slappna av med en kopp kaffe en stund.

När vi tillslut satt i bilen igen på väg hem kändes det lite lättare på nått sätt, nu var det bara den sista biten kvar.

Jag släppte av Thomas och Goffe och körde på tills jag kom hem.

Jag släppte in Clownie i Hundgården och hon blev verkligen glad åt att komma hem. Sedan skyndade jag mej in för att träffa Stefan och min son.

Jag hade bara varit borta i tre dygn men det kändes som en hel evighet. Och det var så skönt att äntligen få komma hem.

Framför allt att låta Hampus amma och slippa pumpa.

Jag lär väl antagligen alltid bli i hågkommen som Kossan Sanna i Finland, men det får man väl bjuda på. Det var ju helt klart värt resan trots att det var Fredagen den 13:e och mycket gick snett så slutade det i alla fall lyckligt.

Fast när jag väl kom hem och tittade på mitt Nordic Vinner diplom så såg jag att de döpt Clownie till Moya Cracilis i stället för Gracilis och att jag fått heta Jahansson i stället för Johansson. Men ärligt talat så skiter jag i det för det var en sån upplevelse och så mycket som strulade så det hör nästan till.

Till er som funderar på att åka till Finland och ställa ut säger jag bara ÅK, det var så otroligt kul och framför allt välarrangerat och med trevliga människor.

Jag vill även passa på att tacka för alla gratulationer och hjälp runt i kring resan med hundar och allt. Nästa äventyr blir Danmark/Norge resan som blir i augusti.

Vissenbjerg på Lördagen och Oslo Bjerke på Söndagen. Har man väl fått smak för det så är det ju lika bra att åka !!Om inte annat så lär det bli en bra träning inför Englands resan till Crufts nästa år, för den lär nog bli ännu snurigare med tanke på alla pappersjobb.

Kram Sanna Johansson Alias Mamma MU.

Här är bilder på några av de hanar jag tyckte om och hann med att ta kort på innan regnet kom

FIN MVA JMV-98 Leoniitan Ählämi

FIN MVA Irtokarvan Ducky

FIN & S & N Colja V.Löwengarten