Välkommen hit!
Magicstar Valdy Puymeras

Så var det äntligen dags! Efter nästan en månads väntan på rabiesprovet så var nu allt klart för avresa. Eftersom jag har semester så passade det bäst att fara med en gång men tyvärr så jobbade Stefan och våra planer på att åka över och stanna ett par dagar gick i stöpet då han ej kunde vara ledig. Det visade sig nämligen att det bara fanns flygbiljetter från Lördag till söndag i rimlig prisklass så det var inte mycket annat att göra än att fara själv.

Det är lätt att bara få för sig en ide om att ta in en hund från ett annat land men när man väl står där så inser man hur stort det egentligen är. Hur många saker som egentligen kunde gått snett osv.

Jag med min knackliga engelska vilse i Paris nja det var ju inte någon dröm kanske.

Eftersom min bil inte var färdig så var min underbara lilla mamma så snäll och körde mej till flyget samt tog hand om våra barn och körde upp min lika underbara syster som tog hand om alla djuren hemma.

Efter att vi blev lite sena på vägen så släppte de bara av mej och åkte så jag kunde skynda mej in till incheckningen.

Gissa om jag fick panik då jag fick se alla människor i vänthallen med sina pass!!! jag hade bara med mej mitt körkort i god tro att det skulle duga.

Men min oro lättades efter att jag frågat om det var OK och det visade sig att jag hade rätt så jag kunde pusta ut.

Efter en lortare försening kunde vi så stiga på planet. Det var nått galet med dammsugaren för städaren som inte fungerade men strax efter avgångstid var vi så iväg.

Jag kunde inte låta bli att förundras över hur det var ekonomiskt försvarbart att sända ner ett plan till Paris med endast 15 passagerare och 5 st i besättningen men hur som helst så var det ju tur för mej=)

Det var fint väder så man såg hur bra som helst där uppe bland molnen. Första biten flög vi fram över de gräddliknande vita molnen och det är allt en underlig känsla av att veta att marken är så långt inunder men ååååh så härligt.

En bit ut så klarnade det upp och man såg hur bra som helst. Jag vet inte helt säkert vart vi var nånstans men jag tror det var nånstans utan för danska kusten eller nått så var det så lågt tidvatten så det såg hur häftigt ut som helst. Tyvärr inte lika bra på bild men jag försökte få med det i alla fall, trots at övriga passagerare tyckte att jag var helknasigt som fotade i fönstret.

Väl framme på Charles de Gaulle så insåg jag hur STOOOORT den verkligen var. jag har tyckt att Arlanda varit stort men då jag insåg att varje terminal på CDG var lika stort som ett Arland och jag var på terminal F tja då kanske ni förstår vad jag menar.

Vi fick först kliva på en flygbuss som tog oss ett ca 2 km in i flygplatsen där den lämnade oss vid en dörr, där fick vi sen själva leta oss ut genom den något skumt skyltade terminalen.

Jag insåg ganska snart att jag inte skulle ha en chans att hitta Antoine på själva flygplatsen så jag ringde och vi bestämde att han skulle hämta upp mej på hotellet i stället.

Jag frågade mej fram till en busslinje som tydligen snurrade runt mellan ett par hotell och flygplatsen hela dygnet. Den kostade ingenting trodde jag då men nu efteråt har jag insett att jag snålåkte ``förlåt Paris´´.

Hotellet som jag bokade i all hast via internet visade sig vara ett jättefint hotell.

Country Inn Suite hette det och det kan jag varmt rekommendera. Jag insåg även att jag fått det för halva priset så det kändes ju ändå bättre=) Fina rum och fräscha toaletter.

Kl 20.00 skulle Antoine komma och hämta mej och jag var på hotellet vid 18.45 så jag hade lite tid över för att kola runt och hann ta en kopp kaffe på rummet till simhoppningen så det kändes skönt att få hämta andan lite. Jag kände att jag började få lite huvudverk och det var det absolut sista jag ville ha nu då jag äntligen skulle få träffa min Valdy.

Då tiden var inne gick jag ner till hotellinfarten, då slog det mej att jösses jag känner ju inte honom och har ju inte en aning om korten på hans sida stämmer med verkligheten men jag behövde inte oroa mej för ganska snart svängde en vit bil in med en glatt vinkande Antoine inuti.

Det var jättekul att äntligen få träffa honom efter ett antal mail och diskussioner. Det kändes så overkligt på nått sätt eftersom allt gått så himla fort från det att vi bestämde oss  för att ta hem Valdy till att jag nu satt där och fick träffa honom.

Antoine bjöd ut mej på en restaurang där vi i lugn och ro kunde prata.

Men först fick min lilla vita dröm och det var verkligen kärlek vid första ögonblicket.

Valdy sprang runt och hoppade och var jätteglad och hoppade upp i min famn och var riktigt showig . Det var precis detta jag hade önskat och kunde knappt tro att det var sant, men det var det ju.

Det var så kul att prata hund och utställningar i andra länder osv och tiden sprang iväg fort.

Trots min dåliga engelska så tyckte jag att vi kunde förstå varandra riktigt bra bortsätt från att jag fick totalt hjärnsläpp och inte hade en aning om vad han menade då han försökte förklara en rätt i menyn som var en helt vanlig korv=) Men ja ja jag tyckte at jag förstod det mesta frågan är om Antoine förstod vad jag sa men men.

Efter att vi ätit klart redde vi ut alla papper osv sen bar det av till hotellet för ett farväl. Det kändes riktigt sorligt att veta att jag nu tar Valdy från hans vardag.

Men kamerafodrals snöret gick bra att ha i alla fall en liten bit men valdy verkar inte vilja gå i högt gräs så det blev inte så lång runda innan vi gick tillbaks till hotellet.

Valdy som tydligen gillar att kolla på TV tillbringade nästan hela kvällen med att  titta på fransk såpa och fransk balett=) Men efter ett tag så la han sig i alla fall ner och sov.

Klockan ringde 6.oo nästa morgon och då var det dags att stiga upp för att ta en liten runda innan frukosten.

Vi valde att ta 8,45 bussen till flygplatsen för att vara i god tid inför hemresan.

Valdy fick testa på att sitta i väskan för första gången och det var inge problem för honom trots att jag tyckte att den var i minsta laget. men den var precis inom måtten för flygets regler.

Väl framme så fick jag tag i en tant i pressbyrån där jag kunde få lite snöre till att ha som koppel så att Valdy kunde få rasta sig ordentlig. Jag vågade ju inte släppa han lös för vi kände ju inte varandra så bra än. Gissa om det kändes dumt här kommer man med en så fin hund och så går man runt med ett snöre på honom!!

Som tur var så kom vi dit i tid för det tog en bra stund innan vi hittade till incheckningen.

Sen skulle vi till säkerhetskontrollen och gissa om det blev en scen. Jag fick ta av mej min stickade tröja och mina skor för att lägga i en balja så de kunde scanna dem, sen fick jag ta valdy på armen genom person röntgen och därefter hämta upp mina saker på andra sidan. Jag blev så stressad av att ha så många efter mej i kön så jag sträckte fram valdy till den ena vikten och sa ``Snälla kan du hålla honom lite´´ helt förskräckt såg han på mej och frågade om han bits!! Självklart ine sa jag och han tog tveksamt emot honom. Då visade det sig att han var jättehundrädd men av ren artighet tog han emot honom.

Efter att vi passerat säkerhetskontrollen passade vi på att titta lite i tax free shopen men det var inte särskilt billigt men jag fick i alla fall köpt lite parfym till mej och min snälla mamma. Sen försökte vi leta rätt på vår gate. och det var lättare sagt än gjort eftersom det var ett 50 tal att välja på i den terminalen. men tillslut fann vi den en trappa ner.

Vi hann precis ner och gå om bord innan bussen ut till planet gick. vi var alltså exakt på minuten i tid. Tänk om man fått för sig att gå på toa eller nått!!!

Det var betydligt fler som skulle med planet denna gången så det var smockfullt även på bussen. Men jag lyckades i alla fall få upp min kamera och ta kort på planet. Folk tror nog inte att man är klok men jag ville ju visa barnen hur deras hund flugit.

Efter att planet lyft så gick det knappt 10 min så kom de och började servera frukosten. Så när de serverat ett par stycken så fick de bråttom tillbaks till sina platser. Bälteslampan tändes och de sa till alla att spänna på sig bältena och sätta upp sätena, varför fattade jag inte för hon som pratade bröt så mycket på franska.

Det var en kuslig känsla framför allt då killen bredvid mej sattoch läste en tidning med ett LOST reportage. Man fick plötsligt känslan av att det var Lost planet man satt på fast med en pudel i stället för en labrador.

Nog för att jag gillar Liseberg och Bungy Jump mm men detta var riktigt kusligt. Planet hoppade och for huller om buller och hjärtat satt mer eller mindre i halsgropen den kvart det varade.

Under resten av resan hände det 2 gånger till men i övrigt var det lugnt.

På Landvetter så var det fullt med folk som skulle hämta upp fri idrottare till EM, men de stannade helt upp och intresserade sig mest för Valdy varpå en stor utklädd människa i fågeldräkt höll på att skrämma slaget på oss då människan i dräkten försökte se genom dräkten på Valdy.men han satt snällt kvar i sin väska.

De stackars barnen som skulle hälsa på fågeln fick inte en syl i vädret och den stackars människan som skulle bli upplockad av de som stod och väntade blev helt övergiven.

Tillslut kom vi därifrån och kunde passera tullen.

Fruktansvärt vad lite kontroll det är då man kommer med hud. De som vill smuggla hund kan ju bara ta dem i en väska och flyga in det var inte en enda som ville se hans papper trots att jag ivrigt vifftade med dem.

När jag kom ut i hallen där folk möter upp så hör jag Frida och Hampus skrika glatt ``VALDY`` och så rusade de emot mej.

Trots att jag bara varit borta ett halvt dygn så kändes det som en evighet och jösses vad man saknar dem.

Frida var stolt som en tupp över att ha fått hem sin Valdy.

Kära mamma kom även och hämtade oss och körde oss hem så mamma om du läser detta. DU ÄR BÄST!!

Likaså Bex och Sara som passade hundarna, kaninerna och getterna. TACK!!!

I skrivande stund ligger Frida och Valdy och tittar på TV, verkar vara nått i hans stil=)

Återkommer med mer bilder då han bott in sig lite mer.