1991 var jag hos hästhandlare Evert Karlsson i Herrljunga och letade häst.

Jag hittade då min dröm häst. Han var då 2 år och kom springande över en stor äng i täten av en flock unghästar han var ljusbrun med lång svart man och väldigt fina tecken jag föll pladask för honom. Eftersom Evert var en känd hästhandlare med ca 300 hästar så passade jag på att jobba där ett tag för att se så att allt stod rätt till med min kommande häst. Den tiden  var en sann upplevelse som jag inte tror många upplevt dess like. Men det är en helt annan historia=) Jag tog hem min drömpojk och döpte honom till Falcon Triumph eftersom han var samma färg som ölet Falcon och hans pappa hette Triumph i andra namn. Han var e:Pik Trumph-ue: Lansiär och han var precis så härklig som man drömt om. En riktigt rolig och tuff häst som jag fick jobba mycket med.

Jag påbörjade inridningen på honom och han var mycket busig och vi ägnade många timmar till tömkörning och arbete från mark. Han lyckades bland annat med konsten att rulla sig med sadel på så att knäckte bommen på den. Men hur jobbig han än kunde vara så hade han alltid det där lilla extra. En sån utstrålning ochen sådan charm. Vid tre års ålder då det var dags att sitta upp riktigt på honom (Hade tidigare bara hängt på honom) så blev jag tvungen att lämna tillbaks honom. Målet var att få köpa honom men just som läget var då så var det inte möjligt. Det var med stor sorg som jag sommaren/hösten 1992 lämnade tillbaks honom. Evert hade då ingen möjlighet heller att ha honom så jag blev erbjuden att få ta över honom helt. Jag hade heller ingen möjlighet ekonomiskt så jag var helt enkelt tvungen att tacka nej. Detta ångrar jag idag så djupt=( . Han såldes sedan vidare till en tjej i Fåglum och sen tappade jag helt kontakten med honom.  Många gånger har jag tänkt och undrat vart han är och hur han mår. Jag skaffade ett nytt sto och tiden gick vidare. Nu 11 år efter att jag lämnade tillbaks honom och jaginte längre haft häst på ett par år så satt jag och Stefan och tittade på nätet efter en tur ridning på Islandshäster. Av en ren slump så hamnade jag på Vuxenridskolan i Lerums hemsida och tittade runt på deras hästar. Och DÅ!! Helt plötsligt fick jag syn på min Falcon!! Han hette visserligen Maewrick och man såg inte ett enda tecken på honom utan enbart ett hästhuvud i profil.emn jag såg med en gång att det var han.

Jag fick se att han var efter Pik Triump och född 1989 så det stämde ju in ganska bra. Jag letade runt på hela sidan efter helkropps bilder på honom och ju mer bilder jag hittade desto mer säker blev jag. Jag jämförde även med de bilder jag hade på honom och allt stämde.

På morgonen så ringde jag till ridskolan och frågade om det möjligtvis var samma häst och hjärtat höll på att stanna när jag insåg att det var det.

Vi åt färdigt frukosten och lämnade barnen hos deras farmor och farfar och sen åkte vi till ridskolan.

Direkt då vi närmade oss så såg jag honom inne i manegen. Redan då kom tårarna. Det var så mycket känslor som kom så det går inte att beskriva. Vi satte oss på läktaren och när han passerade så tittade han intensivt på mej. Först trodde jag att jaginbillade mej men varenda gång då han gick förbi så tittade han upp. Jag pratade med en tjej som satt bredvid oss och förklarade hur det var. Jag fick då reda på att han varit där i ca 5-6 år och att han numera var en väldigt omtyckt ridskolehäst.

När lektionen var slut så visade det siga tt tjejen jag pratat med skulle rida just min Falcon eller Maewrick som han nu hette. Jag passade då på att gå ner i manegen och hälsa på honom. Tårarna bara rann det gick inte att hejda. Han var så fin min kille precis så fräsch och ståtlig som första gången jag såg honom. Det gick omöjligt att se att han redan var 14 år.

Tjejen som red talade om att han inte alls brukar titta mot läktaren utan att det tydligt märktes att han kände igen mej. Hon hade dock sådan träningsverk att hon inte kunde rida klart sin lektion så han ställdes in i stallet i väntan på nästa lektion. Jag frågade om inte jag kunde få hyra honom och rida denna lektionen klart men innan vi hittat ägarna till stallet så hade nästan lektionen tagit slut så vi bokade i stället in en lektion senare i denna månaden. Jag kramade om honom i boxen och pratade med honom. Men på nått sätt så kändes det som om han helt säkert kände igen mej men att han var sur på mej för att jag lämnat honom. Jag har så himla dåligt samvete. och om jag någonsin får möjlighet att köpa tillbaks honom så skall jag göra det. Han var min drömhäst och jag tror inte att jag kan hitta en sån fin unghäst igen. Jag har haft flera hästar under året men ingen som han. Jag frågade om det men det var inte aktuellt nu och jag vet att han har det bra där han är men att få hem honom hit igenskulle verkligen vara en dröm. Och då skulle jag aldrig mer lämna honom. Men nu får jag nöja mej med att få rida honom. Något som jag länge saknat att få göra.Och bara det gör att man känner sig som miljonär=)

Min kamera var inte på sitt bästa humör men jag fick tagit några bilder av honom i alla fall.