Crufts 2007  ``En resa jag sent skall glömma!´´

Redan år 2000 bestämde jag mej för att jag skulle fara till Crufts och ställa ut. Det året kvalade både Clownie, Emmy och  Baron in i och med deras placeringar på SV-00.

Crufts har sedan jag var liten alltid varit en dröm för mej och jag har en gammal video med historien om Crufts som snart är utsliten efter alla gånger man sett den.

Hur som helst så kom det sig inte bättre än att jag hamnade i valet att para Clownie eller ej och det föll sig så att jag fick välja valkullen före utställningen.

Åren har sedan gått och trots att vi kvalat in hundar varje år så har vi ej kommit iväg.

Så i år fick vi äntligen tummen ur och bestämde oss för att fara iväg.

Hjalle hade kvalat både på SV-05 och -SV-06 i Stockholm samt NV-06 i Oslo och då det dessutom var en leonbergeruppfödare som dömde så blev det att vi bestämde oss för att åka.

Mycket skulle förberedas innan och det var inte bara att slänga sig i bilen och fara dit. Hjalle hade redan ett ATC nummer sedan innan men eftersom vi bytt ägare på honom sen Kerstin ansökt om detta nummer så var vi tvungna att ha förnyat ägarskapet på honom innan jag kunde anmäla.

Det tog ett antal telefonsamtal och email innan SKK tillslut mailat iväg en engelsk bekräftelse på bytet.

Själva anmälan gjorde jag online med Jenny till hjälp i andra änden av Sverige och tur var väl det för det var många ?? innan anmälan var bekräftad.

Tillslut så hade vi både anmält, bokat hotell och sett över alla andra saker som skulle ordnas.

Eftersom vi varit på väg ett antal gånger innan så visste vi vad som gällde med veterinärbesöken och så vidare men vad gällde resan så var det en hel del att ordna med.

Vi beslöt oss sista dagen innan avfärd att istället för att ta Fredrikshamnsfärjan till Danmark ta Helsingborg/Helsingör och sen Rödbyhamn/Portgarden.

Få fäng som man är så var jag tvungen att fara upp till Häromis i Skärhamn dagen innan för att köpa en ny fgolvfön för att Hjalles päls skulle vara perfekt till utställningen.

Klockan 12.30 Onsdagen den 7 mars bar det så iväg. Vi hade tid hos veterinären kl 13,00 för behandling av fästingar och bandmask. men då Hjalle var så tung så hade inte veterinären hemma tillräckligt med medel så det blev en extra liten tur till apoteket först. Men tillslut var vi klara och kunde starta vår 175mil långa resa till Birmingham.

Efter lite ärenden på vägen beslöt vi oss för att stanna och äta i Göteborg så först vid 15.30 var vi på väg på riktigt.

Vi körde i ett streck till färjan i Helsingör där vi tog en kopp kaffe på båten. Sen bar det av i rask takt till tysklands färjan.

Det kändes som om vi hamnade i Tyskland i ett litet naffs=) Vi beslöt oss för att köra så länge vi orkade. Stefan som verkade gilla tysklands motorvägar gasade på bra så efter ett par korta stopp för rastning av Hjalle och kissepauser så körde vi till ca 3.00 på natten. Då stannade vi till och sov i 2 timmar och sen körde vi vidare.

Så snart det började ljusna igen så var det genast mycket lättare och vid 9.00 tiden på morgonen stannade vi till och åt frukost. Då var vi redan nere i Belgien. Ägg och Bacon och en rejäl bensträckare i ett underbart vårväder var inte helt fel.

Då vi sedan fortsatte och kom in i Nederländerna insåg jag att nu var verkligen våren här. De japanska körsbärsträden blommade, någon klippte gräset och solen sken. Helt underbart!!

Då vi körde in i Frankrike så kunde jag inte annat än njuta. Vi hade tagit oss ner snabbare än vad vi tänkt så det blev till att vänta en extra timme i Dover innan vi fick köra på tåget i Europa tunneln.

Jag hade fått tips från Jenny att inte glömma att deklarera in Hjalle INNAN vi for in i tåget och det var nog tur för det hade nog annars varit lätt att missa.

Själva indeklareringen var ett moment jag oroat mej för mycket. Tänk om något papper skulle vara fel ifyllt eller nått datum på prover och vaccinationer varit fel.

Men det var mycket enklare än jag befarat. Jag fick själv läsa av hans chip och damen i disken bläddrade snabbt igenom hans pass och sa att allt såg bra ut. Hon bokade in oss på första tåget vi fick lov att ta efter att våra 24 timmar gått. man får endast köra in i landet efter minst 24 timar och högst 48 timmar efter behandlingen hos veterinären så vi var ute i god tid.

Jag passade på att både filma och ta kort för att fördriva tiden.

Filma hade jag tidigare gjort i bilen på en massa vägskyltar och annat onödigt så det var på sin plats med lite finare film med.

vid 14.25 fick vi så äntligen köra på tåget. En märklig känsla att köra in med bilen på ett tåg men helt klart bekvämt. Fast jag vet inte om det var värt 182 pund precis men det var en kul erfarenhet.

Väl framme i Calais så var det den stora utmaningen för Stefan. VÄNSTERTRAFIK!! Mycket märklig känsla måste jag säga. Men efter ett tag så vande man sig.

Ett stort fel däremot i England var att det var ont om P-platser efter väg kanten så det var inte kul då¨man var kissnödig. Det kan Stefan intyga som tillslut blev så arg att han stannade på motorvägen utanför Heathrow för att kissa=) Nöden har ingen lag.

Efter 3.5 timmars körning var vi så framme vid vårat hotell i Bromsgrowe som ligger ca halvmilen norr om Birmingham.

Ett underbart fint Hilton hotell som jag varmt kan rekommendera. Stora härliga rum och en egen soffa till Hjalle som han ockuperade omedelbart.

Då vi rastat Hjalle ordentligt och packat upp så gick vi ner och åt en härlig 3 rätters middag. med två öl till maten kan jag säga att det var inte mycket pigghet kvar i oss så det blev en tidig kväll.

Klockan ringde på 4,30 och jag passade på att gå en sväng med Hjalle innan jag hoppade in i duschen.

Jag hade tidigare innan vi startade från Sverige köpt en adapter för att kunna använda min egen hår fön men gissa om den fungerade!! Nej!!

Så det blev till att försöka få ordning på mitt trollrufshår med hotellets fjasiga fön.

Då jag var klar och även lyckats få upp Stefan så packade vi  in sakerna i bilen och gick ner till frukosten.

Eftersom jag inte hade med något utställningsgodis till Hjalle så blev det en STOR doggybag från frukosten med allt från blodpuddingskorv till pannkaka.

Vid 7.00 tiden bar det så i väg mot utställningen.

Det var ganska mycket trafik så den egentligen korta vägen tog nästan en timme men tillslut var vi då framme och min nervositet bara försvann. Vi hade nu kommit fram till målet och det var bara det roliga kvar. Jag hade oroat mej så mycket för själva resan och allt där ikring så man liksom hade glömt av själva utställningen.

Det var parkering LÅÅÅNGT från hall 5 där vi skulle vara så det blev till att promenera en bra bit. Men det var ett fint område så det gjorde inte så mycket.

Vid ingången blev jag lite förvånad över att det inte var varken vaccinations eller veterinär kontroll med tanke på den stora hysteri det är att komma in i landet.

Vi löste ut våran katalog som vi förbeställt och gav os av till våran ring.

Bencharna var alldeler brevid ringen så det var kanon.

Hjalle som ju inte är en liten hund fick knappt plats men han hoppade glatt upp och satte sig och man kunde inte låta bli att le åt honom där han satt. Så underbart söt med sitt stora huvud högt över kanten på bänken.

Eftersom jag glömt mitt koppel hemma så gav jag mej av för att försöka hitta ett nytt. Stefan stannade kvar och passade Hjalle.

Då jag kom tillbaks sa han att BBC varit där och sökt mej och jag reagerade inte så mycket för jag hade hört att de brukade intervjua nästan alla utomstående.

Men då de kom fram igen så insåg jag att detta var något helt annat. De hade valt ut en enda hund per dag av de alla hundarna som var där och just i dag ville de ha med mej och Hjalle!!!

Eftersom jag vill att rasen skall få så mycket reklam som möjligt så var det inget att tveka på.

Jag skrev på ett avtal som godkände att de filmade oss och så skulle de komma och filma oss till och från hela dagen.

Alla på plats var bara så underbart trevliga och vänliga och vi fick kommentarer som att ``Tack för att ni kom´´ `Välkommen hit vad kul att få se er´´ osv. Många bjöd på kakor och kaffe mm och det var verkligen en bra stämning.

Det var så kul att få träffa alla som man tidigare bara pratat med på mail och så var många andra kändis ansikten där. Tone hade flygit dit från Norge och Bhombis mormor var där och hejjade och det var så många andra roliga människor jag inte sett på länge.

Bedömningen startade och jag fick bra förklaring från engelskmännen mitt emot oss om hur det fungerade i denna bedömning och snart var det dags för min tur.

BBC som nu var tillbaks filmade oss hela tiden och dessutom då jag lyckades med konsten att tappa klacken på min sko=) Det var varmt inne i hallen så svetten pärlade sig i pannan och Hjalle som är ganska tung att ställa tyckte att det luktade så got om alla löptikar så det blev lite mothåll i kopplet då vi ställde upp.

Hjalle vann klassen och gissa om jag var lycklig.

Vi fick då veta att vi sen skulle in och tävla mot alla klassvinnare sedan.

Under tiden han vi med en hel del radio intervjuer och fotograferingar till diverse tidningar och jag har aldrig varit med om maken till uppmärksamhet. Stefan var måttligt förtjust över att behöva prata engelska så mycket.

Då det närmade sig bästa hane så insåg jag att våra chanser för att vinna var ganska stora för jag var lite besviken över kvaliteten på hundarna över lag. Hade nopg trott att det skulle vara bättre hundar med än vad jag sett, men endå var jag ju så klart nervös eftersom Cruft är ju endå Crufts.

Hjalle vann och blev bästa hane och i samma ögonblick välde det in fotografet i ringen och BBC kom in med hela sitt filmteam.

De intervjuade mej och filmade både Hjalle och mej och jag kan inte säga annat än att den känslan av att stå där i centrum var så enormt härlig att jag nog kommer att leva på den länge.

Då fotograferingen var klar fortsatte vi ut till vår bänk där filmteamet började slänga på mej en massa sladdar och mikrofoner pudra näsan och fixa kläderna mm. De skulle hålla en del intervjuer som vi missat innan och jag fick låtsas att jag precis kommit dit och de skulle fråga mej hur det gått till att fara hit osv.

Gissa om man såg dum ut då man var så lycklig att det nästan bubblade över samtidigt som svetten rann i pannan och man var illröd i ansiktet. Då skulle jag stå där och låtsas som ingenting!! ha ha ha jag skrattade nästan i hjäl mej då jag såg mej själv på videon som Stefan filmat på detta.

Hur som helst så efter all uppståndelse med filmning och intervjuer så passade jag på att ta en sväng ut med Hjalle. Då kom Torsten W från Hundsport och gratulerade och tog bilder och det kändes som om man var hur känd som helst=) han önskade mej lycka till och lite senare var det så dax för bäst i rasen.

Renee W och Torsten satt bänkade vid ringen och fullt av förväntansfulla folk stod beredda med kameror och då jag fick ta emot BIR rosetten var det nära tårarna. Dessutom fick vi en jättefin tavla av domaren Glenda.

Det var en märklig känsla att få springa ett ärevarv på sitt livs dröm utställning=)

Sen gick alt väldigt fort och jag fattade nog aldrig riktigt vad som hände. Glenda förklarade att nu skulle vi byta bänk till ett vip rum där alla BIR vinnande hundar samlades. Jag blev ombedd att samla i hop mina saker och så fick jag ett passerpass hängt om halsen på mej och en extra passerbiljett till Stefan.

Ring stewarten skulle sedan eskortera oss genom utställningshallarna till det för året nya arenan.

Stackars Stewarten fick ropa efter oss ett antal gånger för vi kom inte i från alla folk som skulle gratulera och ta bilder. Tillslut fick domaren komma och hämta oss för att vi skulle komma iväg.

Vi fick gå genom alla hallarna för att tillslut komma till den nya viprummet. En finare restaurangdel som var så lugn och skön inga som skulle fota eller gratulera osv. fast det tog bara 5 min så var BBC där både med Radio och bilder.

Vi fick champange, kaffe och dricka och dom tog BIR vinnar bilder på oss en och en. Fast Hjalle var nu så trött att han inte ville stå mer så bilderna blev så där bra.

Jag parkerade Stefan och Hjalle i detta lugna viprum för att springa bort och hämta en del av de priser vi vunnit. Dock insåg jag då jag kom hem att jag missat att plocka ut ca hälften av allt vi vunnit.

Då jag var längst bort i andra ändan av utställningen hörde jag att de ropade på oss alla i Working gruppen att vi skulle till uppsamlingsringen!! Gissa om jag fick bråttom till viprummet igen.

Jag bad Stefan ta kameran och ta kort för videokameran hade jag lyckats sätta på i väskan så batteriet var slut.

Samtidigt viste jag att vi var tvungna att kasta oss i väg direkt efter BIG finalen eftersom våra biljetter till Tunneln annars skulle vara ogiltiga om vi kom dit senare än 23,02

Så jag bad Stefan att snabbt springa och lösa ut prispengarna och så sprang jag iväg till uppsamlingsringen med Hjalle som vid det här laget inte alls ville springa.

Vi kom in i en liten hall med konstgräs som var ca 5cm högt varpå Hjalle tvärnitade och inte alls ville gå på , fast tillslut fick jag övertalat honom om att fökla med.

Vi fick alla varsin stol att sitta på med ett nummer på. Vi fick nummer 13 så det bådade ju inte gott=(

Jag spanade in Njuffen som var jättefin likaså gillade jag St bernharden även om den kanske var lite väl Amerikansk i typen.

Så var det så äntligen dax. Mitt livs ögonblick.

Vi fick noga instruktioner om hur vi skulle springa och det var nog tur för det var inte alls som i Sverige utan här sprang man in från diagonalen. Då alla var inne så tog domaren en och en och granskade och så fick man springa i en triangel och sedan ställa upp igen.

Hjalle som tyckte att han hellre ville gå och lägga sig fick rätt var det var syn på sig själv på de stora storbildsskärmarna och satte sig spikrakt upp och lade huvudet på sne, man hörde ett sus genom publiken över att de tyckte han var söt och jag rös av glödje.

Då det var våran tur så blev jag så ditraherad av stewartens instruktioner om hur jag skulle springa att det inte ens blev en triangel utan jag sprang bara och letade märkena i golvet som visade vart man skulle så kamerorna kunde träffa rätt så vi fick en kantik circel i stället för triangel och då vi stannade så glev Hjalle iväg en bit precis som en sladd men även om varken Hjalle eller jag visade oss på bästa sätt så var det en enorm upplevelse att få vara med. Varmt var det också och svetten bara seglade nerför pannan.

Domaren tackade av oss och då vi skyndade oss ut i Vip rummet för att komma i väg hittar vi Stefan sittandes där inne. Han hade inte hittat kameran och då han även tappat bort oss då vi sprang iväg till uppsamlingsringen så tyckte han att det var bättre att sitta kvar så han såg finalen på TV i stället.

Ca 1.5 timmar tog våran gruppfinal så nu var det bråttom.

Vi slängde i hop våra saker och sprang ut till parkeringen. Och snabbt packade vi in oss och for iväg. Vi kom precis lagom fram till tunneln för att köra på och gissa om vi pustade ut då vi hann med. ca 3 timmars bilkörning med ovetskap om man skulle hinna eller ej gjorde att man blev vansinnigt trött. Vi slumrade de ca 50 minuterna på tunneln och körde sen vidare hemmåt. Hjalle som var dödstrött la sig ner och somnade med en gång. 17 timmar i sträck som van, fast vi tog ut och kissade honom en gång där emellan men direkt då han hoppade in i bilden igen somnade han så trött kan man verkligen säga att han var.

Även jag slumrade till och från och Stefan fick stanna 2 gr och vila en timme eller nått.

Men både han och jag ville hem till barnen så vi försökte skynda oss så gott det gick. Vi hade tur med färjorna med och kom precis lagom till avgång så hemvägen gick på 24 timmar emot 28 på ditvägen.

Så vid 20,30 tiden med melodifestivalfinalen på radio svängde vi in på vår gårdsplan och det var en så underbar känsla att se GPS´n gå ner på 0km kvar!!!!!Och att ha vetskap om att man vunnit sitt livs roligaste tävling=)

Dagarna efter så har det vällt in grattismail och telefonsamtal och jag är så otroligt glad och tacksam över alla som har hjälpt oss att få denna resa möjlig. Mamma och Stefans föräldrar som passat barnen. Min syster som tagit hans om hundarna. Jenny som svarat på alla dumma frågor. kerstin som uppmunrat oss att åka. Tone för support nere i England och alla andra som varit så snälla och hjälpsamma och till Bombis mormor för de fina nålarna.

Detta var en resa som gav mersmak och redan nästa år har vi bestämt oss för att fara dit igen men då skall vi stanna lite längre.

Ja detta var en kort redogörelse från en underbar resa!

Tack till Pipsa och Tone för alla fina bilder.